Förra året skulle jag köpa ny vår- och sommarjacka. Hittade en superfin på Cubus. Helt perfekt. Svart. Hög krage. Uppvikbara (är detta ett ord?) ärmar. Lagomt tjock. Lagomt tunn. Ja, perfekt helt enkelt. Pank som jag var smsade jag min mormor och sa att jag hittat en jacka. Hon sa att jag skulle få den, men att jag var tvungen vänta en vecka tills hon fick pengar. Nöjd med det svaret levde jag vidare.
   En vecka senare promenerar jag och mormor in på Cubus. Vi söker efter jackan. Men den är borta. Vi frågar i kassan, hon säger att den inte längre finns kvar i sortimentet. Såklart blev jag lite ledsen, den var ju som sagt perfekt. Men jag höll hoppet uppe och sa att jag säkert hittar någon annan. Jag och min kära mormor sökte då igenom stan, varenda affär, varenda hörn i jakt på en ny jacka. Men tror ni vi hittade någon? Nej.
   Då började jag kolla på internet. Jag hittade en jacka. Jag beställde den. Den var ful. Jag skickade tillbaka den. Jag hittade en annan jacka. Jag beställde den. Den var ful. Jag skickade tillbaka den. Jag hittade ännu en jacka. Jag beställde den. Den var ful. Jag skickade tillbaka den.
   Så, förra sommaren köpte jag ingen ny jacka. Men i år, i år vill jag ha en ny jacka. Och jag hittade faktiskt en. Superfin, inte lika perfekt som förra året men nära på. Jag smsade mormor ännu en gång. Och hennes svar blev att jag var tvungen vänta tre dagar tills hon fick pengar. Tre dagar tänkte jag, då kan den ju omöjligt ta slut. Så sagt och gjort, jag väntade dom där tre dagarna. Den tredje dagen satte mormor in pengarna på mitt konto och jag åkte in till stan för att köpa jackan. Tror ni den fanns kvar? Såklart inte.
   Men jag har inte gett upp hoppet. Den här gången ska jag söka igenom varenda vrå tills jag hittar jackan of my dreams. För den här sommaren ska jag ha ny jacka. Så det så.