Jasmine och jag började igår diskutera vad som skulle vara värst. Att vara blind eller döv. Vi levde oss in i ett scenario, i den ena versionen var vi blinda och i den andra var vi döva för att komma fram till vad som var värst.

Scenario ett, blind:
Jag ligger och sover. Jag hör hur någon bryter sig in i huset. Jag kliver upp och går mot telefonen för att ringa efter hjälp. Eftersom jag är blind vet jag inte vars personen som brytit sig in är. Men jag kan fortfarande höra honom tassa omkring i huset. Och när som helst kan jag gå in i honom..

Det skulle inte vara så kul. Paniken av att inte veta var folk är. Speciellt i en sådan situation. Nu kanske man inte så ofta hamnar i den situationen, men om man nu gjorde det. Skulle ni vilja vara blinda då?

Scenario två, döv:
Jag ligger och sover. Men jag vaknar för jag behöver dricka. Jag går till köket och när jag öppnar dörren står det någon där. Någon har brytit sig in! Personen springer och jag springer efter. Men när jag kommer in i vardagsrummet är han borta. Jag ser honom ingenstans och eftersom jag är döv kan jag inte heller höra om honom. När som helst kan han smyga sig upp på mig..

Detta skulle inte heller var så kul. Men av de här två scenariona skulle jag nog välja döv. För då kan man åtminstonde kolla sig runt och se personen. Men att höra hur någon går omkring runt en och inte veta vart personen i fråga var skulle vara aningen skrämmande..