Varje måndag kommer Jasmine till mig och sover över. Det är för att hon har dans på kvällen och det är lättare att komma till mig än att åka hem. Och det är ju bara kul med lite sällskap på måndagar.
   Första kvällen Jasmine skulle sova här gick vi och la oss vid elva-tiden. Ungefär fem minuter senare sov hon och jag låg vaken. Varför? Jo, för att hon snarkade. Jag visste visserligen att hon snarkade, men det var inte något jag tänkte på när jag sa att det gick bra att hon sov här. Jag låg i alla fall i x antal minuter och försökte somna trots snarkningarna. Men det gick inte, allt jag kunde höra var snarkningarna.
   Så jag klev upp, rotade runt i badrummet tills jag hittade öronproppar. Sömndrucken och allmänt förrvirrad kröp jag ner i sängen igen och satte in öronpropparna. Men tror ni inte jag hör snarket ändå! Då gav jag upp, jag tog mitt pick och pack och drog. Och med mitt pick och pack menar jag mina kuddar och mitt täcke. Och med drog menar jag gick och la mig på soffan. Så jag sov på soffan den natten. Och inte nog med att jag sov på soffan så var soffan även för kort. Så på morgonen när jag vaknade var jag lite sne. Men vad gör man inte för en god natts sömn?
   En vecka senare, kom Jasmine igen. Och för att jag skulle få en god natts sömn i min egen säng frågade jag henne lite försiktigt 'gör det något om du sover i vardagsrummet istället?'. Skuldkänslor är allt jag säger, men hon sa att det gick bra. Den natten fick jag ändå inte en god natts sömn, allt jag kunde tänka på var att jag skickat min kompis att sova i vardagsrummet...

Men nu har jag vant mig vid tanken. Så varje måndag sover jag lika bra som vilken annan dag i veckan medans Jasmine ligger ute i vardagsrummet på en madrass och snarkar...