("Åh en kombination!" länkar till en bild på en kille i kortärmad skjorta och trekvartslånga jeans)

När jag läste detta för första gången blev jag lite.. Vilket ord ska jag använda..? Förnärmad? Och det är ju konstigt. Att jag tar åt mig alltså. Sure, jag bor i Luleå. Men jag är vare sig en kille, har trekvartslånga jeans eller kortärmade skjortor...

Ändå vill man försvara sig.
"Visst, Luleå är inte så stort men vi bor ju inte i kåtor."
"Bara för att man råkar bo ovanför Ö-vik måste man inte äga renar."
"Och ja, vi har TV-apparater, och nej det är ingen tidsskillnad. Vi ligger rakt upp god damnit. Inte på andra sidan jorden."

Jag har ju trots allt bott i Luleå hela mitt liv och även om (eller när kanske är mer passande..) jag flyttar härifrån känns det ändå som att Luleå kommer betraktas som hem. Hur litet det än må vara har det inte varit dåligt att växa upp här.

Så min första reaktion till Blondinbellas tweet är försvar. Men min andra är road. För jag kan inte annat än att hålla med. Och det hon säger är ju faktiskt kul...