Jag lyssnade på ännu en podcast för någon kväll sen. Den handlade om språk och språkets betydelse. Och det är något jag fortfarande inte kan släppa för jag förstår det inte. Jag kan inte leva mig in i situationen.

Det var en kille dom berättade om. Han hade fötts döv och visste inte att han var döv. Han hade ju aldrig upplevt någon annan verklighet än den utan ljud. Han visste inte att ord fanns.

Han träffade sen en tjej som lärde honom hans första ord. Att tillägga är att han var tjugosju vid den tiden.

Men det jag inte förstår är: Hur lever man utan ord? Hur är det att inte ha ord? Vad tänker man om man inte tänker ord? Hur reflekterar man över saker utan ord?

Jag förstår ju principen. Kan man inget språk har man inte heller namn på något. Men kan ni tänka er det? Att inte tänka på det sätt vi tänker på tanker. Att leva utan ord och aldrig egentligen reflektera över något?

Gah. Frustrating to not understand.