Har redan glömt hur många dagar jag har varit här... Lämnar hemmet halv nio på morgon, återvänder minst tolv timmar senare. Förhoppningsvis är det mest första veckorna som är this intense, för jag är alldeles slut. Min hals har dessutom börjat göra ont, så jag dricker mycket te och hoppas på att jag inte blir sjuk.

Idag var vädret fint så vi bestämde oss för att ta en promenad in till Brighton. Man kan gå längst vattnet i stort sett hela vägen. Det kändes som jag befann mig på någon exotisk plats. Tog bilder, men orkar inte föra över dom till datorn.

Annars finns det massor att berätta. Igår besökte jag min första brittiska pub. Idag skaffade jag mig ett busskort. Idag åt jag fish and chips. Och mycket mycket mer. Alldeles för mycket för att jag ska orka skriva det.

Känner att bloggningen troligen kommer dö ut inom en snar framtid, men jag ska kämpa på in i det sista.

Ttyl.

Orkar. Inte. Blogga.

Men jag måste. So here we go.

Första dagen i skolan idag. Kändes lite som att börja högstadiet all over again. Mycket information. Ett litet prov. En liten intervju. Många människor. Känns väl bra än så länge. Vi börjar lite mer 'på riktigt' imorgon. Jag önskar att jag orkade vara utförlig men jag orkar verkligen inte.

Ska försöka bli bättre med bloggandet. Men inte idag. Okej? Bra.

Som utlovat kommer här ett blogginlägg. Fruktansvärt länge sedan jag var inne på blogg.se, kommer knappt ihåg hur man gör.

Trots mina drygt 18.5 år på jorden hade jag före igår fortfarande inte haft the pleasure att flyga själv. Jag hade turen att få med mig Linnea som sällskap på planet till Stockholm och hon höll mig även sällskap när jag åt min sista svenska måltid på ett bra tag. Max of course.

Jag hamnade bredvid en pratsam kille på planet från Stockholm, but I didn't mind. Han var nämligen från Sverige, men bodde för tillfället i London och som tur var för mig skulle han ta samma tunnelbana som mig. Vilket betydde att jag fick mig en guide nästan hela vägen till Victoria Station. Och thank god för det, vet icket om jag kommit fram i ett stycke annars.

Min familj verkar iallafall supertrevlig. Men 75% begav sig av för att campa imorse, så nu är det bara jag och dottern som är jämngammal med mig till på fredag.

Idag hade jag missionet: utforska staden. Tog mig en promenad till skolan på morgonen, hittade utan problem men mina hälar mådde inte så bra efter att jag naivt nog trott att mina ballerinaskor äntligen var ingådda (ye, it's a word).

Jag och två fellow klasskamrater tog sen bussen in till Brighton. Gick på piren. Åt fish and chops. Turistsaker you know.

Imorgon sätter skolan igång. Vi får se hur det går.

Känner mig fruktansvärt ringrostig när det kommer till bloggandet, jag ursäktar för ett "idag gjorde jag det här och det här och det här"-igt inlägg.

Oh well. Ttyl.