Skrev ett inlägg. Såg nu att det inte kommit upp. Inte för att det var något av värde egentligen.

Berättade bara att jag varit ute och gått drygt två timmar med Malster idag och därför behöver jag inte känna mig skyldig om jag sitter inne och äter left over-fika från gårdagens födelsedagsfirande.

Som sagt, inget av värde.

Den otroligt jobbiga känslan när man är för trött för att äta, men för hungrig för att somna.

Detta var vanligt förekommande i min vardag förrut. Varje helg var densamma. Vaknade. Kollade på tv. Blev hungrig. För trött för att gå och hämta frukost. Fortsatte på kolla på tv. När jag äntligen fick min lata rumpa ur sängen var jag så hungrig att jag skakade. Varje helg. You think I would learn...

Jag brukar sätta upp tider för mig själv att passa eftersom jag har noll självdisciplin what so ever. Idag satte jag mig vid datorn cirka tjugo över fem. Klockan sex bestämde jag att jag skulle börja plugga.

Nu är klockan tre minuter över sex. Så mycket för den taktiken.

Är det möjligt att vara så här trött utan att somna?

Jag har pluggat alldeles för länge för mitt eget bästa och måste fortsätta. Kent går på repeat och jag nickar till med jämna mellanrum. Men jag ska klara detta. Hopefully.

Jag lyssnade på ännu en podcast för någon kväll sen. Den handlade om språk och språkets betydelse. Och det är något jag fortfarande inte kan släppa för jag förstår det inte. Jag kan inte leva mig in i situationen.

Det var en kille dom berättade om. Han hade fötts döv och visste inte att han var döv. Han hade ju aldrig upplevt någon annan verklighet än den utan ljud. Han visste inte att ord fanns.

Han träffade sen en tjej som lärde honom hans första ord. Att tillägga är att han var tjugosju vid den tiden.

Men det jag inte förstår är: Hur lever man utan ord? Hur är det att inte ha ord? Vad tänker man om man inte tänker ord? Hur reflekterar man över saker utan ord?

Jag förstår ju principen. Kan man inget språk har man inte heller namn på något. Men kan ni tänka er det? Att inte tänka på det sätt vi tänker på tanker. Att leva utan ord och aldrig egentligen reflektera över något?

Gah. Frustrating to not understand.

Jag lyssnade på en podcast från denna sida för någon dag sen. Jag rekommenderar faktiskt dessa, dom är riktigt bra.

Hur som helst så handlade just den podcasten om godhet. Och dom målade upp ett scenario där du har två alternativ. Let me expain.

Låt oss säga att du och en till ska utföra ett bankrån. Ni känner inte varandra sen tidigare utan har träffas för att utföra detta rån. Polisen får ett tips om er och plockar upp er innan ni hinner råna banken. På polisstationen sätter han er i två olika rum. Ni får inte prata med varandra. En polis kommer in i rummet där du befinner dig och säger följande:

"Du har följande alternativ.

Om du skvallrar på din kompanjon och han inte skvallrar på dig kommer du att få gå fri och han kommer att få tio års fängelse.

Om du väljer att hålla tyst och din kompanjon gör detsamma kommer ni båda att få 6 månaders fängelse.

Om du håller tyst men din kompanjon skvallrar kommer du att få 10 års fängelse och han kommer att gå fri.

Om ni båda skvallrar på varandra kommer ni båda att få fem år var.".

Vad skulle du göra?

Mitt svar är förmodligen: om jag inte känner min kompanjon skulle jag skvallra, om det å andra sidan skulle vara någon jag känner och litar på skulle jag nog inte skvallra.